Finsk reaktor
Nya pengar behövs
Den franske leverantören, Areva, har fått rejäla ekonomiska problem som en följd av förseningarna av den femte finska reaktorn. Det behövs nya pengar för att reaktorn ska kunna byggas färdig.
För två år sedan började man gjuta betong för en femte kärnreaktor i Finland. Det var ett sensationellt projekt. Det första försöket att bygga en kärnreaktor i en elmarknad med konkurrens.
Aldrig, sedan de förödmjukande processerna kring privatiseringen av kärnkraften i Stobritannien, hade någon räknat med att det skulle gå att bygga en ny reaktor utan planekonomi eller monopol. Med ett fast totalpris på 3 miljarder euro och en kort tidplan för bygget som skulle vara klart 2009, såg det lovande ut.
Detta var Finlands satsning för att klara Kyotoavtalets utsläppsbegränsningar. Kanske en modell för världen att följa?
Snart visade det sig att anledningen till konkurrenskraften inte var teknisk utveckling. Istället hade projektet blivit möjligt genom statliga exportgarantier och statlig finansiering genom lån med 2,6 procent nominell (!) ränta.
Elleveransavtal med statliga kunder hade också gjorts utan offentlig upphandling. En ytterligare beställning från statliga Edf på en likadan reaktor till Flamanville som man kanske aldrig kommer att bygga delar också en del av kostnaderna.
EU har inlett en utredning för att klargöra om statsstödet är olagligt.
Redan då, för två år sedan, var det många leverantörer av vindkraftverk och bioeldade kraftvärmeverk som gärna skulle ha tävlat på lika villkor med detta kärnkraftprojekt. Med 2,6 procent nominell ränta blir vindel konkurrenskraftigt med all annan elproduktion.
Men kärnkraftens klimatpolitiska potential gjorde att det fanns förståelse för att staterna i Europa ville satsa offentliga pengar på att ännu en gång försöka bygga en kärnreaktor till rimligt pris. I ett glesbefolkat hörn av kontinenten skulle eventuella olyckor dessutom få ekonomiskt och politiskt hanterbara konsekvenser.
Nu har bygget pågått i två år. Tidpunkten då reaktorn skall vara klart har samtidigt skjutits upp två år, eller mer. Finland kommer att misslyckas med att klara Kyotoavtalets mål med kärnkraft.
Leverantören av reaktorn, Areva NP i den statliga franska Arevakoncernen har reserverat mycket pengar, enligt uppgift ca 1,5 miljard euro i förutsedda förluster i projektet. Fast den siffran vill bolaget varken dementera eller bekräfta.
Samtidigt deklarerar Arevas CEO i halvårsrapporten 2007 att bolaget räknar med en “balanserad fördelning” av kostnaderna för förseningen. Detta väcker oro för bolagets ställning eftersom den finska inställningen är att det verkligen var ett fastprisåtagande från Areva.
Den finske beställaren får förmodligen maximalt 10 procent av ordervärdet i vite för förseningen, alltså ca 300 miljoner euro. Därmed kommer de ändå att drabbas av hundratals miljoner euro i egna förluster, även om de inte åtar sig att betala någon del av de ökade byggkostnaderna.
Nu är det inte bara vind- och bioenergiindustrin som ser starka ut i konkurrensen. Svårigheterna med den finska reaktorn visar att reaktorindustrin fortfarande har behov av stödpengar och utvecklingstid av en storleksordning som gör att också solcellsindustrin är på väg att komma ikapp.
Men för den europeiska reaktorindustrin är frågan nu hur Franska staten skall kunna skjuta till de ytterligare pengar som Areva behöver för att ens kunna bygga färdigt reaktorn.
Staten kan betala Areva för att lämna det kärntekniska bistånd Frankrike lovat Libyen, på ett för bolaget lönsamt sätt. Detta kan ske utan att det betraktas som olagligt statsstöd. Men det är svårt att göra det i tillräcklig skala för att hantera förlusterna i Finland.
Liksom när Polska staten försöker hålla liv i det legendariska varvet i Gdansk krävs nog något mer för att det betydande statliga stödet skall kunna accepteras av EU.
Därför är det inte djärvt att förutse att vi inom ett år får se radikala steg för att rädda den franska reaktorindustrin. Tyska skattebetalare kan få bidra i samband med att Areva tar över Siemens minoritetspost i Areva NP. Kanske går det sedan så att franska skattebetalare tillskjuter mer pengar om verksamheten förs vidare till Mitsubishi Heavy Industries eller Toshiba.
En stoltare fransk lösning, som verkar ligga den franska industripolitiken närmare, vore att franska energibolag, Edf, Total, Alstom eller nybildade Gdf-Suez, får uppgiften att rädda Areva. Det kan ske genom ägande, eller genom nya, stora och olönsamma beställningar.
Det kan komma snabbt. Kassaflödet första halvåret var minus 513 miljoner euro, det borde vara jobbigt också för ett statligt företag. I halvårsrapporten har en balanspost på 2,6 miljarder under rubriken ”Goodwill” tillåtits växa. Få privata småföretag skulle lyckas få revisorerna att acceptera det när det det största projektet försenats lika länge som byggtiden och beräknas gå med 50 procents förlust.
|

|
Det såg lovande ut för det finska projektet med en budget på 3 miljarder euro och en kort tidplan. Men sedan spaden sattes i jorden har projektet gått på flera ”minor”.
|
|